Hur min pappa försvann utan att vara försvunnen
Igår ringde en socialsekreterare upp mig. Hon berättade att min pappa var försvunnen och undrade om jag visste vart han höll till. Han bor sedan några månader tillbaka på ett korttidsboende och nu hade han flyttat därifrån. Jag blev såklart orolig, och tänkte att han antigen hade blivit uteliggare eller tagit livet av sig. Jag jag började ringa runt. Imorse fick jag veta att han inte alls hade flyttat ifrån boendet utan varit kvar där hela tiden. Då jag ringde upp socialsekreteraren sa hon "oj, då" och inget mer. Det känns så typiskt för kommunen att göra en sådan här grej. Jag borde inte ens bli upprörd längre, men det blir jag. Upprörd, ledsen, arg och utmattad. Jag klarar inte av att ta tag i situationen längre och det känns hemskt.
